Karolina Westberg

Studiotime
Godmorgon! Eller eftermiddag är det väl nu föresten... höhö.
Idag ringde klockan vid 6 och jag kilade upp för att fodra pollehästarna för att sen slänga mig en sväng på soffan där jag för en gångs skull somnade om, haha, huuur skönt som helst. 
Lite efter 9 tog jag iallafall bussen till Visby för att lyssna på en låt och spela in lite. Om jag släpper den tror jag inte det är låten som är mitt genombrott, men den är mysig ;) 
Gillade att jobba med den här producenten också, då vi tyckte väldigt lika om allt. Var det dåligt så var det dåligt och var det bra så var det. Vi tyckte nog aldrig olika nu när jag tänker efter vilket är väldigt skönt. Man behöver kunna ha en diskusion om vad som är bra och dåligt för att man ska komma någonstans och det tycker jag absolut att vi hade.  Ska nog tillbaka på tisdag tror jag.
Efter ca 3h där fick jag skjuts till Sara för att mellanlanda lite och sen bli hämtad och körd hem till Lye. 
Kvar för dagen är att B ska ridas och ev flyttas tillbaka till Stånga och jag ska nog plugga lite om jag orkar och hinner. Hon har för övrigt varit väldigt väldigt fin de senaste dagarna. Skoooojjiiiit!
 
Tänk
 !!OBS!! Varnar i förväg för starka bilder

Här sitter jag med massa olika hemsidor uppe. 5 hästannonser, några bloggar, "itslearning", facebook och lite annat. Jag tittar ut genom fönstret lite då och då för att kolla på min fina häst som står i hagen och smsar samtidigt med mina vänner. Har precis kryssat ner några dokument jag använt mig av i skolan, och kunde inte låta bli att stanna lite kort på tre speciella. Tre stycken jag skrev för några dagar sen, som innehöll samma fakta, men på tre olika sätt. Ett repotage, en novell och en vetenskaplig text, och jag kan ärligt säga att jag är glad att vi skulle skriva dessa texter. 
 
Texterna handlade om flyktingkatastrofer i medelhavet som skett dem senaste åren, där otroligt många människor mist sina liv, och jag tänkte faktiskt berätta lite om det för er. 
Men innan vi gör det vill jag att du ska tänka på din vardag och din verklighet. 
♦ Har du något hem?
♦ Har du någon trygg miljö att vara i? 
♦ Får du gå i skolan?
♦ Måste du rycka tag i alla i din familj, för att i panik springa så fort du kan, på grund av att ett oavbrutet krig just nådde ditt hus och din by?
♦ Har du tvingats ta beslutet att välja mellan att stanna kvar i din by för att dö, eller sälja alla dina ägodelar för att kunna ta med dig din familj på en båt, med hundratals andra människor där risken att du dör är minst lika stor som att du överlever till andra sidan havet?
 
Så, nu har du nog fått en liten uppfattning om din verklighet och om jag får gissa skulle jag gissa på att dina svar blev ja, ja, ja, nej, nej. Har jag rätt?

 
Nu ska du istället tänka dig in i en annan situation. Tänk dig samma frågor, men att du svarar tvärt om, och isåfall blir dina svar att du inte har något hem eller någon trygg miljö att någonsin befinna dig i. Du får inte gå i skolan och ser dina framtidsdrömmar suddas ut för varje dag som går, samtidigt som du bara hoppas att du och din familj överlever denna dag också. Om en minut kommer kriget att nå dig. Du hör redan skott, skrik, och smällar, och du kommer aldeles strax vara tvungen att ta din mamma i handen för att springa så fort du kan. Kanske beror det på att du tror på en viss gud, för alla vet ju att det bara är en religion som gäller, och tror man något annat är det helt okej att döda. 
När det sen är relativt fritt fram ser du och din mamma till att ni säljer allt ni äger. Varendaste liten pryl ni har, så just ni får den där lyckoplatsen på den där båten som ska göra er framtid bättre. Tänk känslan nu. Om endast två dagar sitter du och hela din familj på en båt på väg mot en trygg plats där ni kan leva. Utan krig och utan oroligheter. Men först måste ni överleva båtresan. 

Nu har jag en till fråga till dig.
Kan du tänka dig in i den situationen? 
Jag kan det inte, just för att jag aldrig någonsin varit med om något liknande, och troligtvis aldrig kommer kunna känna samma panikslagna rädsla. 
 
"Vart vill hon komma?" kanske ni tänker nu, och nu är det faktiskt dags att börja förklara. 
När alla dessa människor sätter sig på båtarna handlar det om illegal människohandel. Flyktingarna betalar, som ni kanske förstått, väldigt höga summor pengar för att få plats på en båt, och människohandlarna beger sig då ut på medelhavet, genom illegala vägar till europa. Problemet har varit att många människor dött på färden, och den största katastrofen hände i april (om jag inte minns helt fel) i år. Ett skäpp med ca 700människor kapsejsade (alltså välte), och endast 49 personer överlevde. 49 personer.. Tänk om du satt dig på just den båten. Du hade hållt hoppet uppe under så lång tid, och snart var du och din familj äntligen i land, men båten kapsejsar och alla faller i vattnet. Du, din mamma, din pappa, dina vänner, din bror eller syster, och du är en av dessa 49 som överlever, medan resten av din familj försvann ner i det mörka vattnet och sågs aldrig igen, och det enda du kunde göra var att hoppas att dem skulle klara sig. 
Du blir upplockad av räddningstjänsten till slut och får stanna i ett nytt land. Du kan inte språket, du har mist din familj, du har inga vänner och inget hem, men du är samtidigt otroligt tacksam för nu är det inte längre något krig som hörs. Däremot blir du aldrig accepterad. Någonsin. och folk kommer spåtta och slå dig bara för att du inte är född i samma land som dem eller har samma ögonfärg. Alla hatar dig, och du kommer alltid få leva med att bli orättvist behandlad. 

Här sitter jag med massa olika hemsidor uppe. Jag tittar ut genom fönstret lite då och då för att kolla på min fina häst som står i hagen och smsar samtidigt med mina vänner. Jag har ett tryggt hem, jag har aldrig upplevt krig och jag vet att jag blir accepterad i samhället tack vare mitt utseende. 
Kan du som läser min blogg läsa igenom det här inlägget och försöka tänka dig in i en flyktingsituation? Någon gång måste alla få upp ögonen för vad som faktiskt händer i världen så vi kan ta hand om varandra istället för att hata på grund av hudfärg, etnicitet eller ursprung.  
ALLA är människor. Vi blir ledsna, glada, arga och vi vill känna kärlek, och INGEN väljer vart man föds. Jag är otroligt glad och tacksam över att jag är född i Sverige istället för till exempel Libyen, men det kanske inte du är? Jag förstår såklart att det är svårt för länder att ta emot ett stort antal flyktingar, men ärligt talat, hade inte du velat bli emottagen och accepterad om det var du som tvingades fly?

Jag har faktiskt en fråga till.. Om du hade/har barn eller syskon, hur vill du att det ska växa upp? I en trygg miljö, eller i ett krig? Hade inte du också offrat allt och gjort allt i din makt för att slippa se ditt barn eller ditt syskon så här? ↓
 
 
Ariat och Veredus
Här om veckan var Josefin på yungsters och hade ett litet uppdrag från mig, vilket var att kolla om det fanns ariatskor och Vereduschaps, vilket det fanns så jag fick hem dem för lite kampanjpris, och ska bara smörja in dem och sen börjas dem användas. 
Tjohoo, äntligen!