Karolina Westberg

Genomkörare
 
 
Idag fick jag äntligen hoppa upp på lilla fuxen igen och rida igenom henne klokt. Efter den här fastlandsresan kan jag meddela att jag samlat på mig massa motivation och inspiration til att bli ännu bättre. 
Beginia fick gå en sväng på banan och fick en riktig genomkörare, vilket resulterade i att hon blev väldigt väldigt fin i slutet i alla gångarterna, vilket såklat var jättekul och det har verkligen blivit skillnad på både mig och henne sen Josefin visade hur jag ska göra. 
Hon har ju fått äta gräs hela tiden vi varit borta, och hon har verkligen blivit jättefin i kroppen. SÅÅÅÅ kul!
Åh, jag är så otroligt taggad på framtiden med henne, och vill verkligen se hur långt vi kan gå. Jag har mina hemliga mål som jag hela tiden har i bakhuvudet, så vi får se hur lång tid det tar innan vi är där. Vill iallafall gå den vägen med henne, och jag hoppas vi får chansen!
 
Mot alla odds
 
Här kom den.. Kommentaren från en person vars vänner har helt fel syn på världen och hur man är vänner. "Din ponny är inte tillräckligt fin och ni tävlar inte på tillräckligt hög nivå, så jag kan inte vara vän med dig." Shit.. är det sant?

Tyvärr så är ridsporten lite så.. Många är ganska falska och alla tror att dom är bäst och kan mest. Går det inte bra för en ryttare så försvinner tävlingskompisarna och ingen frågar längre hur det går. När allt sen vänt och man tagit sig längre fram så är det tvärt om. Alla flockas runt en och vill veta hur rundan kändes och hur det går med hästen. 

Ärligt talat så känner jag igen mig lite i det där, men skillnaden är nog att jag upplevt det mer ur tränarperspektiv än ur kompisperspektiv. När jag hade Izabell så hade vi väldigt mycket som inte satt. Hon var svin stark, gick ofta på ridhästavstånd trots hon bara var 142cm, hon var svinigt svår att svänga ibland osv osv och en tränare jag hade ett tag gav mig ingen hjälp alls. Jag blev utfryst. Hon frågade alla om de skulle tävla i helgen, hur det gick på förra tävlingen, hur det gått sen sist osv osv, men aldrig mig. Någonsin. Det slutade med att jag bytte tränare och helt plötsligt var LA-debuten inplanerad då allt hade gått spikrakt uppåt. 

Jag har alltid varit en ensamvarg. Jag bryr mig sällan om vad andra tycker om mig och om mina hästar så länge jag vet vad jag håller på med själv. Vet jag att jag tar hand om min häst på ett sunt sätt och jobbar för att ta mig framåt så räcker det för mig. Jag behöver liksom ingen bekreftelse på det. Jag har dessutom varit väldigt noga med vilka som är mina RIKTIGA vänner, och vilka som bara spelar. Vänner är ärliga, behandlar en rättvist, DÖMER INTE, och bryr sig inte om vilken ekonomi, häst eller kläder man har. 
 
Jag antar att du vet vem Nellie Berntsson är...? Bellman var ju... Bellman helt enkelt. Vad jag fått höra så ville ingen vara på framhoppningen med henne då de ansåg att han var galen etc, men se vad långt hon kom. Hon plockade en placering i SM med just Bellman. 
Desamma gäller för mig och Beginia. Hon är väldigt speciell, men om jag hade en vän som dömde mig efter hur jag rider henne så plockas hon bort från min vänlista direkt. Vad har hon med mitt liv att göra om hon inte tycker om MIG? 

Jag och Izabell. 

Jag tycker absolut inte du ska sluta rida. Tänk sen när du rider in på en av de större tävlingarna, gör en grym prestation och får en topplacering. Tänk vilken känsla du kommer ha då, och tänk vad stolt du kommer vara över att du lyckades utan dina "vänner". Det kommer svida som pepparsprej i ögonen på dom som inte ville vara vän med dig pga vilken häst du hade och du kommer stå där på prisutdelningen och gråta av lycka för att just DU lyckades. 
Jag vet att det är tufft att inte ens "vänner" vill vara med en, men självständiga personer kommer ofta betydligt längre. Strunta i vad dina så kallade vänner tycker. Spring ut i världen och skaffa nya, riktiga vänner som inte bryr sig det minsta om att din häst är annorlunda, utan ser hur duktig du är som klarar av den och ändå tycker det är kul. 

"Det som inte dödar, härdar" som man brukar säga, och det är ett citat jag verkligen tror på. Du kommer bli så mycket starkare och mer framgångsrik om du klarar av att fortsätta tro på dig själv och ta dig fram mot alla odds och falska vänner. Du och Din häst. 
 
Snark
 
 
Godmorgon!
Härlig söndag må jag säga! haha ;)
Jag somnade runt 00 inatt och vaknade av gnällspiken Sally kl 10.30, men hade nog sovit betydligt längre om hon inte väckt mig. Hundarna släpptes iallafall ut och jag satt mig vid datorn med massa kexchoklad och njuter av att äntligen vara lite pigg i hjärnan och kroppen igen. Det märks ju sån otrolig skillnad av att bara få sova lite längre en natt. 
 
Idag står plugg på schemat och B ska ridas, vilket ska bli vldigt skojigt! Det var ju ett tag sen sist om man säger så, men jag tror den här lugna stunden varit lite bra för henne, så hon än en gång fått äta upp sig lite i den stora gräshagen. Hanna har motionerat henne lite när vi varit iväg, så helt still har hon inte varit. Av det man sett av dom i hagen så har dom galopperat omkring där med, så jag tror hon är mer än nöjd med livet ;)

Morsdag är det idag också, så gratta nu era mammor. 
Ha en bra dag!