Karolina Westberg

Mitt 2016 (kopierat från instagram)

 
2016, ett otroligt tufft år för mig, där jag fallit så hårt mot botten att jag inte ens vetat om jag skulle klara mig till nästa dag. Hur skulle jag kunna fortsätta andas när kroppen inte ens orkar titta och hur skulle jag orka prata med någon när jag inte ens kunde sitta upp. Jag har tillbringat dagar på intensiven efter en överdos av mediciner som ändrade min hjärtrytm. Någon dag senare fick jag byta till medicin med ett påkopplat EKG dygnet runt för att sedan flyttas till ännu en annan avdelning. Året har tillbringats mer på heldyngsvård inom sjukvården än vad jag varit hemma vilket gjort att jag inte kunnat utvecklas så mycket som jag velat inom ridsporten och musiken. 2 tävlingar han jag och min gråa springare med, men inte mer än så. Mitt dåliga mående har däremot gjort att jag skrivit fantastiska låtar ni kommer få ta del av i framtiden, så någonting positivt har det väl burit med sig I guess. Något som inte är positivt är dock bortgången av en nära vän, min fina, fina Johanna, jag saknar dig och tänker på dig varje dag!

Utöver det dåliga har faktiskt lite bra hänt också. Jag har fått tillbaka en väldigt bra relation med mina föräldrar, jag tog studenten med orimligt bra betyg enligt mina lärare med tanke på hur jag mått och hur lite jag kunnat gå i skolan. Jag lärde känna @micharskanselle som snabbt blev min bästa vän och @josefinnnilssonn och @dennisjacobsson fick världens finaste lilla dotter, Stella. Min recovery är på väg framåt och livet börjar bli till det bättre. Jag kan se anledningen till att inte ta en överdos och jag har händelser att se fram emot. Exempelvis händer en väldigt rolig grej nu i början av januari som jag längtat länge efter! 
Jag hoppas 2017 blir ett bra år för oss alla, vänner som fiender. Jag har fått se livets baksida och det önskar jag inte ens min värsta fiende.
Gott nytt år allihopa! Även till mig själv!