Karolina Westberg

Tävling 15/4 HRK
And it's time. Inlägget om förra tävlingen som var på hemmaklubben HRK - Hoburgs rid- och körklubb där jag red 90cm och 1m. Here we go:
 
90cm. 
What to say. Jag kände inte att jag fick henne på bakbenen och till sista hindret tappade jag allt. Alltså ett stopp som jag. Red om och kom över efter lite övertygelse, men stoppet var enbart för att jag inte red för fem öre. Varken tidigare under banan eller då, så ja.. Det tog helt enkelt stopp till slut. Jag valde dock att klippa bort den delen, just för att jag är så missnöjd över ridningen. Som ni ser så har jag väldigt svårt med linjer också. Har svårt att stega och att veta hur många galoppsprång x antal m är, men brukar utgå från att 20m är 5 och räkna där ifrån. Har även svårt att veta hur stora språng Nelli tar. På Micke-träningarna behöver jag rida på vissa gånger för att räcka fram, men samtidigt kanske han länger avstånden just för att vi ska få fram hästarna? Eller så är jag bara knäpp i min tanke? Ingen aning. Jag har i alla fall inte hittat allt det där med linjer än
 
OBS!! Jag märkte nu att jag skrivit "själ" istället för "skäl" HAHAHAHHHAHAHHAHA!!!!
 
1m gick bättre. Jag valde att för första gången sedan jag fick Nelli att sätta på ponnysporrar för att få fram henne mer, och helt ärligt fick jag en ny häst. Eller kanske snarare ny ridning. Jag fick henne mer fram för skänkeln och mer expblosivitet, vilket behövdes. Grunden nollades och omhoppning började. Första och andra hindret gick bra, men sedan glömde jag banan. Jag var på väg bortom räcket med grodor och tänkte svänga snett igenom där, men sa "Vart f*n?" för mig själv och banpersonalen skrek "HÄR", MEN vi hann inte, det blev för vingligt och snett. Det syns inte på filmen hur oerhört vingligt det blev och jag förstår att hon stannade. (ni kan jämföra med hur jag red på det i grunden) Hade jag varit lite mer på hade vi säkerligen kommit över, men det hade blivit väldigt snett och det bästa hade ju såklart varit om jag kom ihåg banan istället, men icke. Jag HATAR att starta tidigt i startfältet just för att jag har svårt att lära mig banor, framför allt under press. Det går inte. Det fastnar liksom inte. Det låser sig precis som det gjorde på Idols solomoment, jag stänger av och kan inte nå mig själv. Nåväl. Vi red på hindret igen och rev det, sen rev vi även det sista hindret på banan, men det klippte jag bort det med. Resultatet blev alltså 0-14 då tidsfel tillkom efter stoppet. 
 
 
Jag är oerhört irriterad på mig själv och min ridning, men samtidigt kanske jag inte ska vara det? Just nu är jag själv. Josefin har ingen häst vilket innebär att vi inte hoppar ihop, vi åker inte ihop osv osv och det är, som ni säkert redan vet, hon som alltid hjälpt mig sedan jag började rida hos henne. Nu är jag själv och det är ännu lite vilset. Hela förra året låg jag på sjukhus och tappade mer än ni någonsin kan ana, där ibland rutin. Jag hade ingen aning om hur lång tid det tar att rida fram, när jag ska sitta upp eller någonting över huvud taget. Jag glömmer ibland hur jag ska rida osv osv, men samtidigt är det ju upp till mig. Har jag inte Josefin längre så har jag inte, och det ska jag lösa. Visst, hon körde mig, men hon hade Stella och kunde såklart inte hjälpa mig då. Hon har inte heller kunnat hjälpa mig i vardagens ridning lika mycket som förut, näst intill ingenting, så ja, jag är själv och det är ovant. Jag har ingen på marken som säger hur jag ska göra längre, och jag inser nu hur mycket hon faktiskt hjälpt mig. Men nu måste jag lära mig allt själv. Jag måste se mina svaga sidor, jag måste veta om jag ska göra si eller så och ja.. Det är svårt just nu och jag känner mig lite vilsen, men det kanske ordnar sig snart. Ju mer rutin jag får ju bättre kommer det gå, men jag kommer behöva en tränare på vägen och jag hoppas såklart att Josefin kan hjälpa mig snart igen, annars får jag gå en lite längre och betydligt tuffare väg, framför allt eftersom det inte finns någon annan jag hällre rider för än henne. 

Josefin ♥
     ↓
 
Jaja, jag får trösta mig med att hon alltid ALLTID fanns för mig förut och att hon har världens absolut finaste dotter! Fina Stella ♥