Karolina Westberg

Stalldagar med mycket ansvar

Hej! Tröttisen här! Hur har ni det? 
Jag har det bra, men som ni antagligen förstod är jag lite trött både i mig själv och i kroppen. Har träningsvärk efter gymmet och är sömning, men det känns ändå bra! 
Dessa dagar har jag ansvar för hela stallet själv. Anna och Josefin är iväg för att titta på en av deras hästar nere i skåne och jag är kvar på gården. Det är egentligen inte så mycket att göra, men det känns som betydligt mer i och med att det är mer än vad jag vanligtvis gör. Nelli står ju ute även på natten så för henne är det ingen mockning eller fodring eller något, utan fodringen sköter Anna medan jag ger henne kraft efter ridning. Nu är det två boxar att mocka för hingstarna, in och utsläpp med dem, fodra andra hästar och se till att alla mår bra! 
 
Emmerton (Emil)
Just det här med att kolla till hästarna gillar jag verkligen. Jag älskar att stå och prata med dem på deras språk, att stå och klappa och klia och bara titta på dem. Det var så oerhört fint igår när jag skulle kolla till ena hagen. Där står tre ston med varsitt föl, i en stor hage med öppna marker omkring. En åt från balen, två av fölungarna lekte lite längre bort och en stod vid vattnet och drack. Det var så himla fridfullt och fint för ögat. Idag låg två av fölen ner och sov medan den tredje kom fram ihop med sin mamma. Så fint! Hingstarna är också trevliga och Emmerton speciellt gillar, nej, ÄLSKAR att bli kliad och hos Nelli och hennes kompis möts man av en liten muttring som betyder "Hej!" och båda kommer fram och vill prata. Vi har verkligen att göra med så oerhört fina djur och jag är så tacksam att jag har dem. Hur mycket utvecklas vi inte av dessa djur? 
 
Beanie M.M
 
Nu när jag är själv är det mycket ansvar. Alla hästar ska må bra, få foder rätta tider, rätt mängd, alla ska ha vatten, hingstarna ska in och ja, allt ska vara bra helt enkelt. Kommer det något problem ska man kunna lösa det antingen själv eller med hjälp av andra och det växer man i. Man växer av ansvar, men det ska vara rätt. Ingen ska ta på sig mer ansvar än vad den klarar av, för då kan det istället bli motsatt effekt och att man drar ner sig själv istället för upp. 
Vi lär oss mycket kroppspråk också, för hur hade det sett ut om vi gick små och försynta emot en häst som man vill ska backa? Då går man snarare in i hästen än att den flyttar på sig, utan vi måste sträcka på oss och gå emot med pondus. Lika väl som man ska kunna få tag i en försynt häst, då måste man istället kanske sätta sig på huk och vänta på att hästen kommer fram, eller ta sig långsamt framåt med några steg, sen vänta, sen några steg till, sen vänta, ja, ni vet säkert? Kroppspråket och pondusen är såå viktig, men det är ödmjukhet också. Det är verkligen häftigt vad vi kan göra med vårt kroppsspråk, tycker du inte det? Lika så när vi rider. Tänk att hästen går framåt av ett litet klick med tungan. HUR SJUKT är inte det egentligen??? Eller att den flyttar bakdelen om vi flyttar vår skänkel lite? Grymt coolt!
 
Ikväll ska jag tillbaka till stallet för att rida, fodra och ta in hingstarna, samt fixa inför imorgon bitti. 
Nä, nu ska jag sluta babbla och slappa lite i sängen med min Nocco! Började se på "All in - Den bevingande hästen" förut och det är inte omöjligt att jag fortsätter kolla på det.. Hehe
Ha det bra så ses vi snart igen!