Karolina Westberg

Framtiden
För var sekund som går kommer vi närmare vår framtid. För ett år sedan var denna dag min framtid och om ett år har jag en ny. Frågan är vad man vill ha ut av den, vilka förhoppningar man har och vad man är beredd att satsa. Min framtid är ovis, lika väl som er är, även om man besitter sina förhoppningar och tankar. Jag vill massor. Jag vill försöka tänja på mina gränser så jag vågar saker jag inte vågar nu. Jag vill tävla med Nelli. Jag vill jobba i stall. Jag vill plugga juridik. Jag vill plugga till läkare. Jag vill bli artist. Jag vill bli frisk osv osv, och jag tänkte berätta lite för dig nu. 
Jag vill bli artist - Snopet va? ;) Haha, nej, inte direkt... Enda sedan jag var liten har jag velat bli artist. När mina vänner hittat på skojigheter satt jag bänkad framför idol och melodifestivalen trots att mina vänner hoppade omkring i soffan bredvid mig. Jag fokuserade allt jag kunde för att kunna höra deras musik och se deras framträdande, för det intresserade mig mer än mina vänner. När folk frågade mig vad jag ville bli när jag blev stor och jag gav svaret "artist" sa de alltid, "Ja, men vad vill du bli på riktigt. Du måste ju ha ett jobb". Och ja, det måste jag. Det måste vi alla, och till slut fick de mig faktiskt att tro att jag inte skulle kunna bli artist även om jag i hemlighet alltid hade det som plan A. 
 
Under gymnasietiden började säga "Plan A är artist och plan B är jurist, men det finns ingenting som inte säger att jag kan BÖRJA med plan B och UNDER TIDEN utveckla plan A", och så blev också fallet. Jag studerade juridik på gymnasiet men tillbringade mycket tid i studion där jag skrev och producerade låtar ihop med min fantastskta produsent som trott på mig sedan dag 1. Han är oerhört viktig och så otroligt mån om mig. Både mamma och hennes sambo ger honom eloge efter eloge just för att han bryr sig mer om MIG än om vår musik. Under mina inläggningar har han pratat både med mig och mamma för att kolla vad han kan göra för oss. Han poengterar ofta att vi inte släpper någon låt förrän jag är redo för det etc. Han bryr sig, och det kommer vi komma långt på. En annan hade bara varit ute efter pengar och efter min röst, men inte Patrik. Han är ute efter ett välmående och jag känner mig oerhört trygg och glad över att få göra min resa ihop med honom. 
 
Plan B - som jag sagt varit jurist är inte lika solklar som den var under gymnasiet längre. Jag tycker fortfarande juridiken är oerhört roligt, men samtidigt har jag börjat fundera på en annan plan B, nämligen läkare inom psykvården. 

Varför kan ni säkerligen lista ut själva. Jag har många erfarenheter av olika läkare och vet själv både hur deras beslut och bemötande tas emot av patienter. Eller åtminstonde hur det tagits emot av mig och vissa av mina vänner. Inom psykiatrin är det så oerhört viktigt att bli tagen på allvar. Att höra en läkare som TROR på en och inte bara ser förbi allt för att hålla en utanför exempelvis avdelningen. Visst är avdelningen inget ställe man ska stanna för länge på då det är en falsk trygghet och ett osunt levande i längden, men behöver man vara där SKA man vara där. Punkt. Man ska gå in för varje patient och se hur det går att hjälpa den, och framförallt de som stannar längre eller blir inlagda om och om och om igen. Någonting måste ändras om det fortgår och läkaren måste hjälpa till, inte bara vända ryggen till eller kappan efter vinden och gå där ifrån med en utskrivning i ryggen och sedan få ett meddelande om att en person lämnat, som det exempelvis hände med min vän Johanna. Vissa läkare är superbra, men inte alla och jag vill mer än gärna bli en av de superbra. Vilka studier som skall ta mig dit har jag än inte tagit reda på, men jag vet att jag har kapacitet för det om jag bara lägger manken till, just för att jag är så driven i att hjälpa andra som är i liknande sits som mig. 
 
Bli frisk är också någonting jag vill, och ena läkaren har föreslagit behandlingshem, men jag har inte fattat något beslut än, men vi har lyft frågan och eventuellt börjat fundera kring för och nackdelar, samt var och när. Men det är ett senare problem. OBS!! Detta är bara spekulationer än så länge!!
Tävla Nelli och jobba i stall har jag också funderat på. Att tävla Nelli är ju en självklarhet, men jag skulle såååå gärna vilja starta åtminstonde 120, åka på meetings och bara ha det så jävla kul ihop! (ursäkta språket)
Självklart har vi det roligt även hemma och jag trivs sååå bra med just Nelli. Jag älskar när jag kommer ut till henne i hagen och får puss-bomba henne, och när jag slutar tar hon upp mulen mot min mun igen och vill att jag fortsätter. Jag älskar att stå och klia henne i pannan och sköta om henne som en prinsessa. Vi har så kul! Visst har även vi sämre dagar, precis som vem som helst, men det är bara sunt. Jag tror inte att en frisk rellation är guld och gröna skogar. Jag tror att man behöver "bråka" ibland, tycka olika och våga säga det till varandra, och det gäller ju faktiskt även hästarna också på något sätt. Visst är det inte bra att stå och slå eller skrika på varandra, men allt kan inte gå som på räls. 
 

Sist men inte minst vill jag ta mitt efterlängtade BE-körkort som jag håller på med nu!! Som sagt, jag är igång. Jag och pappa har kört lite nu och jag lär mig betydligt snabbare än vi båda hade förväntat oss. Teorin sitter jag med just nu och ska fortsätta så fort jag skrivit klart här. Visst får jag godkänt på 99% av proven men det är inte alltid med jättemarginal, så mer plugg, mer plugg!
 
Om du orkat läsa någonting av detta skulle det vara väldigt intressant att se vad du hoppas att framtiden skall ge dig. Kommentera jättegärna!!