Karolina Westberg

Updatering av läget
 
 
I och med att jag av misstag la ut en bild på en sjukhussäng på snapchat (skulle spara bilden men klickade så den lades upp på mystory istället) så vet många säkerligen redan att jag legat inne igen. Anledningen vet de flesta också - överdoser av receptbelagda läkemedel som en gång gjorde att jag lades in på intensivvårdsavdelningen och andra gången lades jag in på medicin C4 med hjärtövervakning på båda avdelningarna (har gjort fler men inte lika allvarliga). Jag tänkte bara säga tack till alla som bryr sig, men även be er om att inte prata med mig om det än. Jag behöver en paus från det då allt just nu är väldigt intensivt. Som sagt, tack för att ni bryr er, men fråga inte varför eller hur, för det vet jag inte själv. Det jag däremot vet är att det knäcker mina nära totalt. Tänk mamma som gång efter gång måste se sin dotter åka iväg i ambulansen helt ovetande om vad som komma skall och helt okontaktbar. Som ständigt undrar hur det kommer gå och om jag kommer överleva eller inte. Tänk min bror, mina vänner, mammas sambo som alltid måste ringa ambulansen och se mig försvinna mer och mer in i en annan värld där medicinerna drogar ner mig samtidigt som han måste ta hand om mamma. Men tänk även på mig. Vad många inte förstår är att det knäcker mig med. Efter den senaste gången grät jag konstant, fick panikattack efter panikattack och skrek att jag inte orkade mer, för det gör jag inte ibland. Allt går bara runt och runt och runt och det känns så hopplöst. Jag är hemma, tar överdos, åker ambulans, läggs in, kommer hem, tar överdos, åker ambulans och läggs in, om och om och om igen. Klart som fan det tar på mig också! Jag vill inte ta överdoserna, men jag gör det ändå, för även om jag verkligen inte vill, så är det allt jag vill. Jag vill inte, men jag vill. Det knäcker mig. Det knäcker oss alla och jag önskar såå att jag kunde sluta. Men jag kan inte. Jag vet att så fort jag får chansen händer det igen, men jag försöker stå emot. Jag MÅSTE stå emot!
Med det sagt vill jag än en gång säga tack till alla ni som bryr er, men jag vill inte prata om något än.
Tack igen