31 maj 2018

Full rulle

Min dagbok

 
B.L.Ä på dessa dagar säger jag bara! Det känns som att jag inte haft en endaste ledig stund även om jag vet att jag egentligen har det. Idag lämnade jag huset runt 8/9 på morgonen för att åka till stallet och hoppa Nelli vilket faktiskt gick bra! Det blev något stopp ibland men jag fick ändå en riktigt bra känsla faktiskt, det kändes som att vi var ett team och inte en mot en. 
Efter stallet for jag hem för att duscha, äta lunch (eller både frukost och lunch egentligen, men what ever) och fixa mig för att sedan åka raka vägen mot Visby för möte med läkare, försäkringskassa etc och sedan skynda mig hem för att följa med på mammas barnkörs musikal där jag skulle sminka och filma. 1,5h stod jag bakom kameran och innan dess hjälpte jag som sagt till. Hem kom jag nu vid ca 20.20 och tog mina sovisar och åt middag. Nu väntar jag bara på natten och imorgon kommer hovslagaren på morgonen. Sedan ska jag rida, putsa, tvätta och packa för på lör är det tävling i Visby! På fre-kväll ska jag även till Josefin för att umgås med henne och Helen, vilket ska bli kul! Sön är min lillebrors studentbal sen hoppas jag för allt i världen att jag inte har så mycket planerat!
 
 
Förr i tiden, under skoltiden, hade jag ofta väldigt väldigt ont i magen, vilket jag även hade det åren jag jobbade på hotellet. Jag gick till vårdcentralen och sökte för det flera gånger, men istället kom jag därifrån med en bedömning om att allt var psykiskt och inte fysiskt och efter någon gång jag varit där skickade dem istället remiss till psykolog, vilket jag tyckte var jättekonstigt för hur kunde all den smärta vara psykisk när den för mig var så fysisk och jag tyckte det var uppenbart! Jag gick till slut till psykologen men några få dagar senare lades jag in på psykiatriskt heldygnsvård för första gången. Till slut försvann mina symptom med magen, när jag inte längre fick köra på i samma tempo som tidigare, och det var såååå skönt även om allt annat var sååå illa. Igår började det magonda igen, vilket även fortsatt idag, och då har jag bara hållit igång i några enstaka dagar. Förstår jag ens vad det innebär?? Förstår jag verkligen att jag inte ens klarar 3 dagar i streck i ett mer normalt tempo som ändå är undertempo. Tänk alla andra som jobbar 40h i veckan, 8 timmar FEM DAGAR I VECKAN och jag klarar inte ens detta?? Jag märker så jäkla tydligt att det blir sämre. Vi kan till exempel ta medicineringen som exempel.. Jag har tagit maximi-dos av allt idag, just för att dagen varit så jobbig psykiskt helt oprovocerat. Ingenting dåligt har hänt, ingenting jobbigt har hänt osv osv, allt har rullat på, så det enda är att jag haft mer att göra än vanligt och det bryter tydligen ner mig på mindre än en sekund.. 
 
Nåväl.. Jag vet inte riktigt vad jag skulle komma fram till mer än att jag blev chockad över hur snabbt jag blir sämre.. Meeen det går samtidigt framåt och det är ju bra!

Nä, nu vet jag inte vad jag babblar om längre, så vi hörs imorgon istället!
Godnatt!
 
Lars

Hoppas att det onda försvinner och att du hittar någon form av balans i din tillvaro.
Dom två korten på dig blev väldigt bra!!

Linnéa

Superfint hår!! och fin blogg med ;D

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress