Karolina Westberg

Mitt 2013
 

- Jag red en del vid Josefin. Goblin, Chess, Koffe och Calle


- Izabell började sättas igång efter skadan


- Jag slutade 9an och gick på sommarlov
 
- Jag började rida fina Dizney (slutade även rida vid Josefin)


- Jag hjälpte även Märta en del med Humlan i hoppningen. Startade även LD och fick äran att starta hennes LC-debut samma tävling då jag tyckte det kändes så bra. Så vi efteranmälde på plats och nollade.


- Jag och Sofie hjälpte mammas jobb med ponnyridning
 

- Jag och Elsa fortsatte sjunga
 
- Jag flyttade till Visby i slutet av sommaren och fick chansen att rida lite olika hästar. Bland annat Ask, Ferry, Mio och Tango. Slutade då rida Dizney.. :/

- Jag fotade även en del tävlingar och träningar

- Izabells igångsättning fortsatte. Började även träna för Etzners. (Varför gjorde jag inte det tidigare liksom? -.-)
 
- Jag och Alida åkte till Globen. Vi var med i showen och fick därmed vara nästan överallt. Backstage osv. GUD vad kul det var!!

- Izabell fick en ny skada som var värre än den förra.. Snuttis!! Vi får se hur allt går med henne!
- Jag började umgås mer med Sörii (Sara)

 
- I och med det, började jag även lära känna världs bästa familjen Etzners mer privat.
Bilden är tagen från nyår, så det var det sista på 2013.

En liten sammanfattning då...
Det både ett riktigt bra år, samtidigt som det var så jääääkla hemskt och dåligt!!! De värsta sakerna hålls dock självklart utanför bloggen då det inte är något jag vill dela med mig av. 
Jag kan väl inte direkt påstå att mitt 2014 började så himla bra heller med en skadad häst, en vurpa med en annan häst och nästan 1,5 vecka på sjukhus + rätt lång "sjukskrivning". 1månad borta från skolan, 2månader borta från ridningen.. Men snart är jag i fas igen och hoppas på att det bara ska bli bättre nu! :D
 
En ryttare, en ponny, en resa


När jag tittar på den här filmen kommer hundratals tankar och känslor upp. Blir helt tårögd. Shit vad jag älskar den här ponnyn!
Vi har trots allt kommit ganska långt i vår utveckling. Vi har bara 2 år kvar tillsammans och dom två åren ska bli dom bästa!
 Vi började på noll. En ponny som var inriden, hoppat något litet skutt på max 50cm. 
17 000 kostade hon. Inte en krona mer. Min första ponny. HELT grön. Aldrig mätt, aldrig varit ute på någonting, aldrig tränad, aldrig tävlad. Hon hade stått i hage i över 3 månader. En oslipad diamant.
Jag kommer ihåg första hoppträningen med henne. Det var innan hon var min. Jag tog en privatlektion för Hillevi, mamma tyckte att vi skulle fråga henne ifall hon var värd 17 000 kr eller inte. Svaret vi fick från Hillevi var "Hon är absolut värd dom pengarna och jag tycker ni ska köpa henne." Sagt och gjort. En vecka senare var hon MIN. 

Resan har varit som en berg och dalbana och när jag tänker efter är jag förvånad över att jag aldrig gav upp. Jag har varit SÅ NÄRA flera gånger, men ändå kämpat vidare. 
Vi började där nästan inga ponnyryttare börjar. Helt från noll. Inga hästföräldrar, orutinerad ryttare och ponny. Bra kombo eller? Trots dom dåliga förutsättningarna har vi kommit så här långt och ska otroligt mycket längre. 
Det har varit dagar då jag inte kunde rida henne alls. Hon stog bara och sparkade och sparkade. Veterinär kollade igenom henne, men inget var fel. Det har tagit en timme att lasta henne vilket gjorde att vi ibland missade första delen på olika träningar. Jag har inte kunnat rida med bett då hon fått sår i munnen. Tror ni man tappade hoppet eller? När hon sedan fick sår av hackamoret också föll hoppet ännu mer. Jag trodde faktiskt att det var kört. 

Izabell. Min fina lilla ponny. 
Hennes humör växlar otroligt mycket från dag till dag. Det kan gå lysande ena dagen. Hon kommer i hagen, står still på gången, gör ett toppenridpass, till att nästa dag inte gå alls. Går ifrån i hagen, biter och sparkar efter en, gör tvärt emot vad man ber henne om osv osv. Jag vet inte hur många gånger hon tillexempel har lyckats riva väggarna mellan henne och någon annan häst i boxen. Hon är sån och det är det jag gillar med henne. Hon är verkligen HON och man kan aldrig ta något förgivet med henne. Man måste kompromissa.
Får man henne på sin sida kan jag säga att hon skulle hoppa genom eld. Fina Z.

Just nu står vi vid startlinjen och väntar på att startsignalen ska gå. Kotledsinflamation som måste behandlas igen. Den här gången SKA hon bli bra, och till nästa år ska vi ut på banorna och vara starkare än någonsin. 
Vi har 2 år kvar tillsammans och mycket mer att ge. Vi ska klara det folk sagt att vi aldrig kommer klara.

December 2012

Detta var iprincip allt som hände!