Karolina Westberg

Kaotisk tävling som blev till något bra
I helgen arrangerade Suderbys RK en tävling för både ponnyer och storhästar, där bland annat DM var med bland dessa klasser. För RH var lägsta klassen 110 och högsta 125 för seniorerna. För mig var tanken bara att hoppa en 110 och jag var lite osäker på hur det skulle gå att gå direkt in i klassen utan någon förklass i 1m. Vi har startat 3 (har jag för mig) 110 så det är väldigt nytt för oss. Framför allt för Nelli som enbart gått någon enstaka 80 eller 90 när hon kom till mig. Jag själv har inte ridit jättehögt. Har startat 2 120 med 2 uteslutningar. En avramling och en stopp mot slutet av banan. Thats it, det är det högsta jag hoppat. Jag tror jag ridit 2 115 tidigare, men ja, inte mer än så. 
 
Till att börja med... Här har ni 110 rundan. Banan var okej, men hade en väldigt konstig linje. 3-4. De stod vinklade väldigt väldigt konstigt samt att de satte en mål-stolpe MITT i vägen. MEN, de flyttade den när jag sa att man skulle rida där just för att 3an var vinklad mot staketet och 4an.. ja.. hur ska man säga.. Jag vet inte om det syns, men ja, konstig linje minst sagt. 
Jag var rätt nojig övera att starta först innan jag kom till tävlingsplatsen, men jag och Josefin hade en bra plan som följdes och allt gick super!
 

Inne på framhoppningen var det lite små-kaos. På gotland har vi inte framhoppning i ett varv, utan det är högerregeln som gäller, men den verkade många glömt bort. "RÄCKE" skrek man, men vips stod det en häst eller människa rakt i vägen. 
Det var absolut ingen katastrof och jag blev inte stressad av det, men irriterad. För för mig är det viktigt att det går som det ska. Jag sa aldrig det, men på förra träningen visade Nelli tendenser till att vara mötesskygg igen. Innan hon kom till mig hade hon frontalkrockat med en annan på framhoppningen vilket sedan gjorde Nelli väldigt väldigt rädd för mötande hästar. Det hade de jobbat bort fint, så när hon kom märktes det endast vid vissa tillfällen, exempelvis om man mötte en stökig häst. Men som sagt, hon visade detta mer än förut på förra träningen, vilket gjorde det lite halvjobbigt när alla ryttare var över allt och dumt nog tyckte jag det var jobbigt om de exempelvis stod preciiiiiis vid hindrena. Menmen.. Allt gick okej ändå. 
När jag kom ut från 110 var jag väldigt besviken. Jag fick ett stopp på det absolut enklaste hindret på hela banan, och den kortaste vägen tillbaka till hindret var väldigt lång, vilket gav mig 3 tidsfel. "Kom jag seriöst hit för 7 fel???" ALDRIG att jag skulle ge mig med det, jag vill åka från en tävling och vara NÖJD oavsett resultatet, och det var jag inte. Jag var inte nöjd med ett stopp på det enklaste hindret. Jag var verkligen inte det. Ett fjuttigt räcke.. No way. Därav efteranmälde jag mig till min och Nellis 115-debut. Som sagt, hon har gått 80-90 som högst, så hon har inte alls många erfarenheter av tävlande. Hon har inte gått 120 eller 130 med placering, hon hade inte ens startat en klass man ens kunde få placering i. Jag var nervös. Tyckte vissa hinder såg såååå höga ut fram tills jag väl fick gå banan.


115... Jag red in på banan och hade förväntat mig uteslutning på en av de "stora" oxrarna, men icke. Inte ett stopp, men 2 pet. Två ynka pet på två räcken. Första räcket vi rev blev det något konstigt med. Nelli släppte ner frambenen helt och hade dem under magen istället för att lyfta på dem och hoppa, för vi kom bra på distansen. Andra räcket vi rev var den där konstiga svängen igen, men denna gång var det nr 9-10. Vi rev alltså det absolut sista hindret, ett RÄCKE som vi har svårt med just för att hon ibland släpper ner frambenen då, i vår första 115 ihop. Jag kunde inte vara mer än nöjd. Jag och Nelli, vi red PÅ, jag tvekade inte och det är jag så förbaskat j*vla glad över med tanke på hur jag red för bara någon vecka sen. Då hade vi inte ens kommit över ettan. 
Nelli är dock väldigt härlig att rida inne på banan. Det är som att slå på en knapp och hon bara gör allt rätt så gott hon kan. Älskar verkligen att tävla henne, just för det! 

Nu vill jag bara ta mitt körkort, tävla stadiga 120 rundor och få åka iväg på fastlandet för att tävla!!!
Jaja, den tiden kommer väl också hoppas jag!!
 
 
Tävlingfilmer - 2 Sep
Här är dagens första klass, en 1m lagtävling. Och till denna klass kändes det som att man slog på en knapp när jag kom in på banan som gjorde att Nelli visste EXAKT vad som gällde. Häftig känsla, men jag undrar hur det kan vara så med tanke på hur oerhört få starter hon gjort. Hon lyssnade bra och hoppade väl, så jag är supernöjd! Samtliga i laget red noll rundor, vilket ledde till VINST utan omhoppning! Så duktiga allihop!

Till 110-klassen kändes hon något trött, vilket är fullt förståeligt. Vi har ju knappt hoppat liskom, så det var okej. När jag gick banan tänkte jag speciellt på hur mycket svårare den var från klassen innan, men jag var taggad och trodde jag skulle rida banan bra! And I did, däremot plockar jag mycket och lägger in ett extra språng på många ställen så det måste jag verkligen verkligen träna på. Att våga RIDA PÅ hindret och inte lägga in det där sista språnget. Jag red långa vägar och tänkte inte på tiden alls, vilket gav mig ett tidsfel plus att 2 bomar föll. Jag hade satt max en bom ner som mål men absolut inget stopp och det gick ju nästan. Sista bomen rullade, ett räcke som hon generellt hoppar sämre på, men jag tror tröttheten spelade stor roll till just den. Vi rev även hinder nr 5, en oxer med 6 språng till ett räcke och självklart la jag in både ett extrasprång till oxern och även 7 på linjen istället för 6. Jag MÅSTE verkligen träna på att våga rida på, det kommer bli så mycket lättare då! 

Jaja, här är rundorna i alla fall och jag är faktiskt väldigt nöjd även om 2 bomar föll i 110. Det är trots allt vår andra start på den höjden och sista bomen föll på grund av lite trötthet, så vi ska träna vidare med styrka, kondis och att jag ska våga rida på bätte! Work!
 
Nelli hemma (film) 2 dagars hoppning
 
Här är en film på våra 2 pass med markarbete och hoppning denna vecka. Dag 1, lördag, var styrka där hon fick jobba igenom serien medan dag 2, onsdag, var lite mer banhoppning. Jag tror det var första gången vi hoppade en liten bana på den höjden, om inte första, så andra. Hon skötte sig fint, men blev trött mot slutet